Självdisciplin

Ja, jag visste då inte om att jag hade en sån här självdisciplin!

Jag flyttade lite mina fastetimmar under helgen.  Det fungerade bra, tycker jag. Men jag lyckades inte få i mig tillräckligt med vatten, tror jag, för jag är aldrig annars törstig, men i natt var jag det!

För det första så var det en massa sockerbitar (?) på golvet i nattklubben. Så när jag såg sockerskålen på baksidan så tog jag utan att tänka sockerskålen, valde en brun sockerkub och satte den i munnen. Min kollega var snabb som blixten och påminde mig om att jag inte får äta den! Lika snabbt plockade jag ut den, och det var knappt så att jag fick smak kvar. Jag hade totalt glömt bort!

Senare insåg jag allt mer och mer att jag är törstig. Jag brukar ju inte vara det!! ...som sagt. Och ändå drack jag nästan 1½ liter vatten när jag fick dricka. Vilket inte märktes någonstans, jag blev inte ens kissnödig! Jo, sen, men inte så att det märktes att jag druckit 1½ liter på kort tid.

Till slut insåg jag att det faktiskt kan påverka mitt arbete och att jag kommer att få huvudvärk och förlora energi. Så efter mycket tvekan bestämde jag att följa det som jag bestämt, jag ska inte låta min fasta gå ut över mitt jobb!

Att svepa ½liter är inga problem! Oftast. Men inatt tog jag två munfullar vatten, sen tittade jag på mitt vattenglas och kunde inte förmå mig själv att dricka det. Det var omöjligt! Jag var ju inte törstig mera, för jag hade ju fått lite vatten i mig. Vatten som jag visste skulle hjälpa för stunden, och efter 5-10 minuter senare så skulle jag vara lika törstig. Men fastan tog över.

Jag bröt fastan 1 timme tidigare, kl.5, för annars skulle jag gå och sova kl.5 och vakna kl.12, vilket betyder att jag sover mig igenom mina ät-timmar. Jag svepte ½liter direkt! Inga problem! Åt en måltidsbar med filmjölk, och filmjölk var nog bland det godaste jag har ätit på länge, för det var VÄTSKA i det! Sedan avslutade jag med ½liter vatten innan jag gick och la mig, vid lite före 6.

Styrkan att fullfölja min fasta kommer inifrån...jag vet att jag är envis, men det här är utanför min mentala medvetenhet...