Är som att vakna upp till en vanlig dag. Drömmen jag lämnar bakom mig är inte om mat, det är om en man med text skrivet på sin rygg. En man som jag försöker introdusera till min dotter. JAg tror att vi bor i Indien.
Alarmet väcker mig, och jag vet att det är dags att bryta fastan. Jag vet att jag ska stiga upp, jag ska träna, jag ska förbereda mig för dagen. Igår kväll bestämde jag att jag ville ha gröt!
Jag vaknar, men vill inte stiga upp. Hungern har gått över. Jag försöker kämpa med mig själv, stiga upp stiga upp stiga.....lycklig över att jag blandade min frukostshake och ställde den bredvid sängen så sträcker jag mig efter den. Jag tar en klunk. Låter den rinna ner i magen. Tar en till....väntar på illamåendet som ska slå till när magen får föda efter så lång tid. Den kommer inte. Jag får hopp, och sveper hela shaken, ändrar alarmet till kl.7, en timme framåt. Jag lägger mig på sida och väntar på att sömnen ska ta över....och jag känner illamåendet komma. Dumma dumma jag som trodde jag skulle magiskt slippa det!
Att ligga ner lindrar illamåendet. Jag ligger en stund på vänster sida, sedan svänger jag till höger sida, och känner innehållet rinna till andra sidan. Det är en konstig känsla.... Så småningom går illamåendet över. Jag slumrar, jag sover nog inte på riktigt, tills alarmet väcker mig igen. Jag vill fortfarande inte stiga upp. Men jag inser att om jag ska hinna täna så är det bara att stiga upp! Jag förbereder allt. Min efter tränings-shake, min gröt (som jag sen bestämde ska vara grötflingor som jag häller kokande vatten över och de sedan får stå medan jag tränar. Lite salt och lite honung och SHIT VA GOTT!), vatten, vitaminer....sedan är det dags för träning.
Det går bra att träna. Jag känner att jag inte tar i lika mycket, för jag blir inte lika svettig som förra gången jag körde programmet. Men jag är medveten om att jag inte kan köra slut på min kropp. Jag fastar!
Igår pratade jag med en kompis, L, som brukar fasta varje år. Han frågade mig om det jag gör verkligen är hälsosamt. Jag svarade honom "verkligen inte!" men jag får följa med och ändra på mina tider om det är så att jag märker att jag sätter min hälsa på spel. Jag följer med och försöker vara uppmärksam på vad som händer. Måste jag, så avbryter jag min fasta.
Jag tänker INTE riskera min hälsa! Det är tillräckligt att jag pinar min kropp och sträcker på dess förmåga till max.
Det jag vill träna är min hjärna. Men jag tror att min hjärna kommer att ge tillbaka....den kommer att säga åt mig att kroppen är hungrig och skrika efter att jag ska plocka i mig sötsaker efter att jag slutar fasta om ett par veckor. Så någon viktminskning tror jag då rakti inte på! Inte på långsikt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar