Känslan

att fasta. Förra gången jag fastade så fastade jag så att jag bröt fastan vid solnedgången. Nej, jag är inte muslim, men jag ville veta hur det är att fasta enligt muslimska metoden.

Då kunde jag hela dagen längta efter att få äta. Jag kunde räkna timmarna tills det var dags för dagens första måltid! Jag inledde med en shake, för det var lättare för min mage att ta emot flytande föda som första föda. Sedan något riktigt smarrigt som mat! Oj oj oj!! Jag kunde fundera på det hela dagen! Bestämma vad jag ville tillreda, planera hur jag ska göra och när jag får börja för att hinna få det färdigt tills det var dags att avbryta fastan, utan att ha det färdigt före så att jag måste vänta med att äta....och känslan att få sätta mat i munnen efter att ha varit utan mat hela dagen! Ååååh! Det var värt hela dagens väntan!

Nu, eftersom jag äter på morgonen så får jag inte längta. Det enda jag längtar till är att få gå och sova så att det ska bli morgon snart, för jag vet att på morgonen får jag äta!

Igår var jag i säng tidigare än vanligt. Det blev ändå runt kl.23. Jag la mig i sängen och visste inte åt vilket håll jag skulle ligga.....hur ska man kunna sova när magen skriker efter mat? NU vet jag hur det är att inte ha mat, hur det är att gå hungrig....hur det är att sova hungrig....det är MYCKET jobbigare än att fasta på dagen och få gå i säng mätt.

Jag somnade till slut. Men jag kan inte ens räkna hur mycket mat jag har ätit i mina drömmar! Jag har ätit shake, eftersom jag vet att jag bryter fastan med shake och vatten, och oj vad jag har ätit!

Imorse hade jag klockan att ringa på 10 minuter före 6. Så att jag skulle hinna upp och få igång min träningsDVD innan jag måste till jobb. När jag satte klockan på ringning igår så tänkte jag att jag måste vara tokig! VAD får mig att tro att jag ska stiga upp kl.6 för att träna när jag hatar att stiga upp tidigt?

Klockan ringer som sagt 5.50. Jag är uppe innan påminnelsen 5.55 säger åt mig att jag ska träna. Datorn är igång och DVD skivan sätts igång kl.06.04 typ. Innan det har jag hunnit dricka en halvliter vatten, blandat min shake som jag ska ta efter träning, blandat en shake som jag smuttat på innan träning, så att jag får någon behjälplig energi.

Träningen går bra. Jag är inte pigg och glad som de är på DVD skivan, men jag är inte trött och bitter heller, så det är okej. Min shake tar jag efter träningen. Jag tar det försiktigt, för jag vill inte ha magknip. Jag får i mig min shake på ½ liter och min lilla shake på kanske 2,5 dl. Så när jag går hemifrån har jag 1 liter vätska i min kropp. På jobbet tar jag en liftoff med ytterligare 2,5 dl vatten, och jag inser att jag har 1½ liter vatten i mig på kort tid. Behöver jag säga att jag var kissnödig?

Men överlag tycker jag att det är helt bra! Jag blir själv förvånad när jag funderar vad jag tycker! För så som jag har klagat! Jag är trött på eftermiddagen kvällen, jag är hungrig när jag ska sova, jag är fort uppe på morgonen...och i det stora hela känns det bra!

Känner jag sug? Javisst! Jag skulle villa ha en riktig köttmidag med potatis eller paste och riktigt gräddig onyttig sås! Sån där med massor av smak så att jag riktigt får njuta av att äta när jag får äta! Men småplock, nej. Eller, på så vis att just nu skulle jag väl kunna äta vad som helst, så ja. Nog kan jag väl kalla det sug efter småplock.

En kompis som jag pratat med, och som brukar fasta alla år, säger att den första veckan är jobbigast. Sen blir det lättare. Jag minns att han sa att första dagen var värst när jag fastade ifjol. Jag har överlevt första dagen, och imorgon är det redan onsdag, så snart har halva första veckan gått! Jag tror att det här ska gå bra!

Jag kanske inte får stöd och förståelse för min fasta, men i alla fall min kompis, C, ger mig allt stöd jag behöver! För han lyssnar och ger stöd, fast han kanske inte förstår varför jag utsätter min kropp för detta. Men tack C!! :)