Satt hemma på lördagen och chillade, skulle på jobb till natten så jag hade tagit det lugnt på dagen med fim och soffmys.
Plötsligt märker jag att jag får en smygande huvudvärk och medföljande trötthet. Tänker inte så mycket på det, inget lite burana och energitabletter inte kan fixa liksom! Sen kommer kroppsvärken, hela ryggen och axlarna....kanske jag har suttit obekvämt? Kanske jag behöver ta ett träningspass före jobb?
Jag stiger upp och inser att jag egentligen inte mår så bra, huvuvärken är placerad bakom ögonen, ett tecken som jag förr kopplade ihop med feber. Feber? Jag har aldrig feber!
Jag går till toaletten och tar fram mitt 15 sekunders febertest från 80 talet. ...eller, det gick ut år -80 så från 70 talet. Jag trycker det mot pannan och ser rutan för normal bli färgad, som alltid när jag använder testet. Jamen vad hade jag väntat mig liksom! Jag ska just ta bort testet när jag ser att färgen ändras i Feber-rutan, den blir starkare och starkare och till slut är den lika stark som i rutan för normal. Det betyder att jag har över 37,5 i pannan! WHAT?
Jag tar febertermometern och tempar....37,8....fint! Så kl. 9 på kvällen ringer jag min chef och sjukskriver mig....måste säga att det är med långa tänder jag ringer...vill inte ringa så sent, men fick ju först symptomen sent...kan ha varit en halvtimme eller nåt.
Bara att sova på saken.
Dag två, söndag. Jag tempar, feber. Runt kl.2 på dagen har jag 38 så jag ringer min chef på dagjobbet att jag inte kan komma på jobb på måndagen. Hon håller med och jag ska höra av mig på måndagen. Söndag kväll kryper temperaturen upp till 38,7 och jag ligger och lipar åt allt som rör sig! Ser på film, men det går ju inte. Jag behöver inte tänka, jag behöver inte känna, för varenda lite känsla utlöser en gråtattack! Jag tar febernedsättande och tempar mig just för att jag har så konstig reaktion.
Dag 3, jag har varit till läkare och fått ordinerat cocillana för min hosta. Tack gode gud! Hostade så jag hade blodsmak i munnen hela lördagkväll!! Jag sa till min läkare att senast jag hade cocillana så fungerade det inte, vilket han kontrade med att NU gör det! Och jag tror faktiskt att han har rätt!
På apoteket sitter jag och väntar på min tur och läser en tidning när jag känner att jag håller på att börja lipa igen. Jag biter ihop och hoppas att det ska gå snabbt så jag får komma hem! I bilen hem gnäller jag för mig själv....till och med jag själv tycker jag var gnällig, suck! Men sen tempar jag till 38,7 så inte undra på att jag är något gnällig. Sen ringer jag och sjukskriver mig en dag till.
Vaknade för ett par timmar sen och kände att jag mådde bättre! Tänkte att YESS!! Jag är på bättringsvägen! Satte mig upp i soffan och konstaterade att jag var fruktansvärt trött. Så jag tempade.....WTF? 38 grader?
Så jag tog en febernedsättande och nu upplever jag som min syster så vackert beskrev, jag svettas som en gris över öppen eld!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar